Amerikanska FTC reglerar sociala medier

Under gårdagen var Federal Trade Commission (FTC), den amerikanska motsvarigheten till Konsumentverktet, ett av de omtalade ämnena på Twitters "Trending Topics" och meme-trackers i USA.

Det hela kretsar kring ett beslut där FTC nu valt att utöka kravet på information i samband med sponsring och stöd av produkter och tjänster i bloggar (i en rätt bred definition). Hela det officiella meddelandet finns på att läsa på FTC nyhetssida.

I samband med detta meddelande gjorde CBS-ägda CNET en intervju med ansvarig på FTC, i intervjun framgår det att förutom bloggar även tjänster som Twitter och Facebook fanpages faller under dessa nya riktlinjer. Eftersom det nya regelverket börjar gälla den 1 december är det i dagsläget inte helt klart var gränsen går och hur man bör agera som bloggare och användare på sociala nätverk samt vad som gäller för företag som arbetar med dessa grupper.

Ytterligare en oklarhet är hur till exempel Twitter och Facebook kommer agera mot deras internationella användare. Ett tänkbart scenario är att det blir som i fallen med den amerikanska DMCA-lagen (upphovsrättsrelaterat) där ägarna av plattformarna blockerar och tar bort tveksamt material eftersom företagen lyder amerikansk lagstiftning och praxis, detta trots att "fair use" för de olika användarna ser olika ut internationellt.

Alternativet är att man ser det användargenererade materialet mer som ett traditionellt fall av publicering där författaren får stå för sitt eget material och man som ägare att plattformarna är en passiv förmedlare.

Ett flertal bloggare, online publikationer och analytiker har skrivit om de nya riktlinjerna och vilka konsekvenser det kan tänkas ge, det råder till exempel en stor tveksamhet till FTCs förmåga att i praktiken övervaka olika sociala medier så att riktlinjerna följs samt hur man kommer bedöma produktrecensioner på e-handels sajter som Amazon.

Jobbar ni med produktsponsring och stöd till bloggare och användare inom sociala medier? Vad är företagets policy kring detta?

We proudly present: Emanuel Rosen on October 12

On Monday, October 12, world famous word-of-mouth expert Emanuel Rosen will appear at Springtime, as part of his international tour to talk about his book "The Anatomy of Buzz Revisited".

Emanuel has recently appeared in Los Angeles (PRSA-LA) and this week he will be talking in London and Hamburg. 

Interest in our Emanuel Rosen seminar has been huge. There is now a waiting list and anyone interested is more than welcome to send us an e-mail to [email protected]. We'll let you know by Friday, October 9, if it's possible to attend.

We will also broadcast the seminar via Bambuser between 08:30 and 10:00, local time in Stockholm. You can find our Bambuser-channel here.

2 oktober: Folkets dag på Himmelska fridens torg

Om gårdagen var dagen då partiet fick göra reklam för sig, så lämnade den här dagen mer utrymme åt folkets firande av Kinas 60-årsdag.

Jag begav mig till Himmelska fridens torg för att titta på de vagnar som ingick i gårdagens parad. Det var, skulle det visa sig, inte en helt unik idé.

Folk var tydligt glada och stolta, om än inte fullt så glada som de jag såg vid Fågelboet under de Olympiska spelen. Här nedan ett litet urval bilder från torget (eller gå direkt till bilderna på Springtimes Flickr-konto).

Grattis Folkrepubliken, 60 år!

För någon timma sedan avslutades direktsändningen från den stora nationaldagsparaden på Himmelska fridens torg.

Historia och nutid för den 60 år gamla Folkrepubliken skildrades genom en två timmar lång parad. Runt 200 000 människor sägs ha deltagit i uppvisningen.

Det fanns ingen chans att se paraden live. Myndigheterna har genom restriktioner och via media låtit det bli tydligt att bästa sättet att fira nationaldagen på är hemma i soffan framför TVn. De flesta verkar ha följt påbudet. Under en promenad timman innan paraden såg jag mycket få människor, och ännu färre bilar. Jag handlade mitt fika, gick hem och bänkade mig framför TVn.

Det är svårt att inte bli imponerad av arrangemanget, och det är något speciellt med att på TV se tusentals ballonger släppas av barn på Himmelska fridens torg och sekunderna senare från lägenhetsfönstret se dem sväva upp mot himlen några kilometer bort.

Paradens första del, en truppinspektion och militärparad, upptog den inledande timman. Fascinationen över raka led och modern hårdvara avtar efter ungefär en kvart. Flygvapnets överflygning över stan piggar upp en aning, men det bestående intrycket är ändå att ha tittat bakåt till en tid då världens supermakter jämförde längden på sina missiler.

Den andra delen är mer intressant. Under den visas viktiga historiska perioder, Kinas samtliga provinser, och nutida framsteg upp. ”Mao Zedong thought”, forna ledare som Deng Xiaoping och Jiang Zemin, nuvarande presidenten Hu Jintao med sin teori om ”scientific development”, jordbruk, rymdfarare, olympiska mästare, vindkraftverk, Expo 2010-maskoten och representanter för Kinas minoritetsfolk – alla passerade de förbi i en färgglad kavalkad av dansande människor. I bakgrunden formade 80 000 elever från stadens skolor slagord med hjälp av färgade plakat; ”tjäna folket”, ”följ partiets påbud” och så vidare.

Det var få överraskningar. Budskapen är de vi känner igen; modernisering, ett enat folk och ett styre som handfast och metodiskt för landet framåt.

Men mest intressant var kanske det som saknades, som t ex de första trettio åren av Folkrepublikens historia. Från revolutionen hoppar vi raskt fram till 1978 och Kinas öppnande för omvärlden. Ingen hade förväntat sig att se kassa stålverk, massvält och intellektuella med dumstrut på huvudet passera i paraden. Men finns verkligen ingenting att säga om landets första trettio år?

Det är förstås fråga om en historieskrivning som passar det nuvarande ledarskapet. Deras legitimitet bygger delvis på de tidiga kommunisternas verk, men det svårt att förklara hur Det stora språnget och Kulturrevolutionen bidragit till dagens positiva utveckling. Enklare då att lägga fokus på rymdraketer, höghastighetståg, solceller och kvinnliga stridspiloter.

Jag är säker på att många kineser känner en enorm stolthet när de ser paraden. Det har de all rätt att göra. Här har lidits mycket för den relativt goda verklighet som många lever i idag. Och jag är lika säker på att många i väst kommer att sucka över den skeva historieskrivningen, den övning i kollektivism som paraden utgör och de ingrepp i folks vardag som förberedelserna inneburit. For oss blir uppvisningen absurd.

Men det här var ingen uppvisning för dig och mig, det var en två timmar lång reklamfilm för Kinas kommunistparti. Och den reklamfilmen säljer ett fortsatt styre som jag tror att folket kommer att köpa.