Crowdsourcing: Thru-You.com
Sent omsider hittar jag (tack Jardenberg!) till det coolaste exemplet på modern crowdsourcing och remix-kultur jag sett:
Mashup-artisten Ophir Kutiel i Tel Aviv har tagit musikklipp på YouTube, klippt ihop och lagt lager på lager - och skapat åtta låtar funkmusik. Wired har hela historien.
Jag tänker osökt på australiensiska The Avalanches som på "Since I Left You" (2001) samplade ihop lösa stycken musik och dialog till ett helt konceptalbum. Sen gjorde dom vanliga musikvideos till det.
Ophir har tagit det ett visuellt steg längre: han utgick från lösa videoinslag med musik och mashade ihop till en helhet, till något som inte fanns tidigare. På köpet gav han en massa musiker en helt ny arena att nå ut på, ett kommunikationsfönster de inte kunnat öppna tidigare. (Upphovsrättsfrågan kan segla upp för Ophir. Hade han verkligen "rätt" att ta dessa klipp som underlag för sitt eget skapande? Han pratar om det i Wired-artikeln.)
Jag önskar att jag kunde hitta det där exemplet från ett TV-program på 1980-talet som jag inte kan släppa:
En romanförfattare i New York som inte skrev ett enda eget ord, utan bara klippte hela stycken från redan publicerade böcker och satte ihop dom så att det blev nya böcker. (Och detta är pre-copypaste, så jag menar verkligen klippte med sax och klistrade med lim.) I min tonårsjakt på egna orginella tankar tyckte jag oerhört illa om henne: hur kunde man tjuva från andra så, det var ju inget eget skapande! Pappa försökte få mig på andra tankar: hennes verk hade inte funnits utan hennes arbete. Svårare är det inte.
Comments