Jag har slutat äta godis. Och det tack vare Siba. Eller min kollega Niclas Lidström, lite beroende på hur man ser det.
Allt började när jag köpte en ny teve i höstas, efter att noga ha diskuterat valet med teknikexperten Niclas. Valet föll på en Philips-modell med så kallad Ambilight.
Nöjd sms:ade jag från soffan. Niclas messade tillbaka och gratulerade samt ställde frågor om ''full HD'' och annat som jag inte hade någon koll på alls. Den var så snygg, det var det viktigaste. Dessutom var den på kampanj och vi fick nio kilo godis på köpet. ''Aha'' svarade Niclas. ''Luktar Siba lång väg''. (Sån koll har han).
Siba blev visst anmäldatill Marknadsetiska rådet för den där kampanjen sen. ''Nu får du lämna tillbaka godiset'' skrev Niclas. ''För sent'' svarade jag.
Anmälaren ansåg att kampanjen riktade sig till barn. Men i vår familj är det vuxna som har stoppat i sig allt godiset. Framför den nya teven efter 20.00 på kvällarna när barnen har lagt sig. Alla nio kilona. Egentligen skulle vi ha 16 kilo - ett för varje spenderad tusenlapp - men vi valde att nöja oss med en låda innehållande nio. Det är jag glad för i dag.
För givetvis har några av de där kilona satt sig runt midjan, vilket jag fick klart för mig vid en hälsokontroll som Apoteketbjöd på häromdagen. Min BMI var ok, liksom fördelningen mellan fett och muskler. Midjemåttet däremot låg precis på gränsen till vad som anses hälsosamt!
Vid samma tillfälle träffade jag tidningen MåBras chefredaktör Liselotte Stålberg som ska ha en godisfri månad med start idag. Jag hakar på! Hon berättar om kampen mot sötsuget på sin blogg Godisråttan. Jag vet inte om hon också har köpt teve, men en sak är säker: för mig och andra Siba-kunder blir det åtminstone lätt att avstå från Piratblandning en månad. Sen får vi se...