« Norberg skingrar alla tvivel om revolutionen | Main | Nätverkets socialitet »

2008-03-06

Amerikanska presidentvalet: Mobilisera eller förlora

Först vann Obama och Clinton några nomineringsval var och så vann Clinton bland annat New York och Kalifornien. Trots att man trodde att Clinton skulle vara segraren redan för tre år sedan förlorade hon elva delstater på raken innan hon i veckan vann de folkrika Ohio och Texas. Det är fortfarande oliiiiidligt spännande.

Hur kunde det gå på det här viset? Clinton hade en jätteledning och hur mycket pengar som helst.

Något enkelt svar finns naturligtvis inte men jag tror sanningen finns i följande fem orsaker:

Hoppet vinner väljare
För det första, hon ledde för stort, för tidigt. Clinton hamnade nästan direkt efter förra presidentvalet i vinnarläge. Alla pratade om henne som den nya givna kandidaten. Man pekade på att hon var kvinna och tillförde ny fräschör till politiken. Ja, hon beskrevs i samma ordalag som Obama i dag.

Hon hamnade i samma position som Kohl, Persson eller Blair. Hon var den givne som så länge varit given. Hon var innehavare av uppdraget och det var bara för henne att raska in rösterna. Men så går det ju nästan aldrig. En vinnare måste förtjäna att vinna varje val. Man måste bjuda in till äventyret.

Så hände det som inte fick hända. Primärvalssäsongen förvandlades till en rafflande match mellan innehavaren och utmanaren. Där innehavaren, Clinton, fick försvara sig mot utmanaren, Obama. I debatterna har det visat sig att hon är mer påläst, mer genomtänkt och en mer komplett politiker än Obama.

Men se, det var inte det som väljarna frågade efter. Obamas "HOPE-Change" blev ett hopp om förändring - change - från Bush och Clinton medan Clintons "Change" bara blev ett byte bort från Bush - med en tillbakablick mot Bill. Det ironiska är att Bill i sin första kampanj 1992 spelade på ”Hope”, uppvuxen som han är i en stad med just det hoppfulla namnet.

Mobilisering avgörande
För det andra, det finns ett ökat politiskt engagemang, inte bara i Amerika. Alla pratar om centrum. Det är viktigt. Men glöm inte mobilisering. I det svenska valet 2006 hade alliansen maximal mobilisering medan socialdemokraternas var låg.

I det amerikanska presidentvalet 2002 lyckades Kerry mobilisera nya väljargrupper, men det räckte inte. Bush mobiliserade ännu fler. Ingen har hittills förlorat ett presidentval med så många röster som Kerry hade, om jag minns rätt. Så mobilisering spelar en avgörande roll. Alldeles särskilt i länder med lågt valdeltagande. Obama har lyckats få fram unga demokrater och oberoende till valurnorna med sin inbjudan till hoppet om ett äventyr - Change.

Förändring kräver nytänkande
För det tredje. Det är samma gäng som tänker runt Clinton i dag som tänkte runt Bill 1992 och 1996. Otroligt skickliga rådgivare, men man kan undra om de riktigt fullt ut förstår vad som händer idag. Nya tider kräver nya strategier. Primärval kräver andra strategier än slutstriden. Det verkar som att Obamas folk tydligare förstått vad som händer bland unga idag och lyckats omsätta det till kampanj.

Clinton tycks fortfarande ha starkt drag bland de traditionella demokratiska väljarna. I varje framgångsrik kampanj måste man lyckas vinna både kärnan och attrahera nya väljare. Det hade nog krävts en mer blandad organisation i Clinton-lägret med fler öppna sinnen.

För det fjärde. 1988 valdes George Bush den äldre, 1992 valdes Bill Clinton, 1996 valdes Bill Clinton igen, 2000 valdes George Bush den yngre och 2004 valdes George Bush den yngre igen. Time for change?

Ny spelplan
För det femte. Som SVT förtjänstfullt visat har media och kommentatorer behandlat Clinton på ett osedvanligt fördomsfullt sätt. Bloggare, högern och flera suspekta grupper framställer henne närmast som en djävul i kvinnokläder. Hon är en stark, fri och målmedveten kvinna. Och det har skrämt många. Hela 40 procent av de amerikanska väljarna säger att de inte kan tänka sig att rösta på Clinton.

Alldeles oavsett vad som händer i fortsättningen, om Clinton vinner eller inte, kan vi dra några lärdomar såväl inför höstens presidentval som kommande val på annat håll. Det handlar om hopp och förändring, mobilisering och insikter och gamla kampanjtekniker i nya kanaler.

Ju fler du mobiliserar, desto fler du får att prata för dig och som är beredda att gå den där extra milen för ditt parti eller din kandidat, ju närmare är du segern. Förr spelade organisationen den avgörande rollen. Nyss var det organisationen och media. Nu är det organisationen, media och det som förenklat kallas internet eller webb 2.0 som blir avgörande för framgång.

Bo Krogvig,
seniorkonsult på Springtime med inriktning mot Public Affairs. Bosse har varit ansvarig för fyra socialdemokratiska valrörelser i Sverige och har därefter varit rådgivare i valkampanjer i drygt trettio länder.

TrackBack

TrackBack URL for this entry:
https://www.typepad.com/services/trackback/6a00d8342d625553ef00e550b80e548834

Listed below are links to weblogs that reference Amerikanska presidentvalet: Mobilisera eller förlora:

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

TH

"Hon hamnade i samma position som Kohl, Persson eller Blair. Hon var den givne som så länge varit given."

Du måste skämta? Visst, du är sosse och dina inlägg blir naturligtvis politiskt vinklade efter din partitillhörighet men allvarligt talat vad menar du? Persson var aldrig "given". Han var inte ens med i diskussionerna utan frågan om partiledarposten gick först till andra, vilka avböjde. Försöker du skriva om historien?

The comments to this entry are closed.