Årets tio bästa citat - den svenska listan

Time Magazine kom i veckan med "Top Ten Quotes of 2007".  Här är vår egen lista från en mer svensk horisont.

1. "Hon var absolut inte redlös. Men som jag har sagt var hon glad i hatten."
   Anders Pihlström, TV4, berättar om sin kväll ute med (numera förre) statssekreteraren Ulrika Schenström
2. "Det är inte utan att jag tycker lite synd om killen. Vart ska han ta vägen nu?"
   Göran Persson (då statsminister) om Carl Bildt (då avgången statsminister) reflekterar i Erik Fichtelius TV-dokumentär
3. "Lissabon är ungefär som Säffle, fast det bor fler folk här”
   Karl-Petter i Bonde söker fru på besök i Lissabon
4. "Sverige, ett efterblivet paradis för olagliga IT-pirater"
   Carl Johan Bonnier, styrelseordförande i Bonnier AB, tycker inte om fildelare i debattartikel i Dagens Nyheter.
5. "Egentligen skulle man gå fram och hosta på honom så han blir sjuk och dör."
   En förkyld Hans Chrunak, numera sparkade sportchef för Luleå Hockey, om vad han vill göra med en journalist
6. "Jag säger bara: mensvärk!"
   Eva Nazemson, programledare i TV4 Plus ”Nattliv”, som spydde i direktsändning
7. "Den stämning av ridderlighet som finns här behövs om man vill leva ett drägligt liv i Stockholm."
   Jan "Arn" Guillou om att bo på Östermalm
8. "Svenska bloggare är ett gäng misslyckade journalister som med sin telefonfobi eliminerar sig själva till en matrixklonad kör av rövslickande kommentatorer som skulle göra Arne Hegerfors ytterst välförtjänt av världens längsta guldgrävspade i jämförelse."
   Rolf van den Brink, Dagens Media, är sur på en bloggare som snott hela hans artikel och kallat den sig egen text
9. "Vad har allt för mening? Bergman är död, och vad fick han ut av sitt liv?"
   Woody Allen, i intervju med Fokus, har inte blivit muntrare på äldre dar

Väl mötta 2008!

- Anders Sjöman och Erik Boltjes

PS. Låt oss inte glömma allas vår favorit från 2005:

"Tack så mycket, Bertil Falukorv. Förlåt, Bertil Karlefors."
Petra Nordlund, TV4 Nyheterna, tappar namnet på sin kollega

PPS. Anders glömmer personligen självklart inte:

"Webb 2.0 - har ni inte kommit längre?"
Min mamma

"Mina leverantörer är OK" är inte OK!

Senaste årets utveckling inom CSR-området har visat att det traditionella sättet att bygga upp företagets Code of Conduct inte räcker längre. Många företag hänvisar ofta till första linjen av leverantörer som bundits upp med etiska avtal men deras underleverantörer omfattas inte av några avtalsmässiga begränsningar. Årets granskningar av miljö- och människorättsorganisationer har bl a lyft fram det faktum att många av oss idag har elektronisk utrustning med batterier som innehåller kobolt som bryts av minderåriga under vidriga omständigheter. Årets troligen senaste rapport handlade om bomull som insatsvara till textilindustrin där barn och ungdomar regelmässigt (läs bussas från skolorna) används som plockare under plocksäsongen i Uzbekistan.

Tidigare rapporter om situationen i den indiska textilindustrin har fått svenska textilimportörer att bli både mer vaksamma och att ställa högre krav på sina direkta leverantörer. Trenden pekar mot att allt fler måste tänka från ax till limpa när det gäller hur vi påverkar människors livssituation och vår miljö.

Hemliga bloggare ropar på censur

De bloggande allmänläkarna på E-postlistan ”Ordbytet” har fått kalla fötter. De vill inte att några smygläsande journalister eller personer från industrin ska citera dem utan att först fråga om lov. De vill inte riktigt stå för vad de tycker utan censur.

Att smygläsa ”Ordbytet” är dessutom inte möjligt eftersom du måste vara godkänd och ackrediterad för att komma in på listan. Idag är 530 läkare medlemmar på ”Ordbytet” och visst är det lite uppfriskande att läsa hur illa de tycker om att tvingas bära kortärmat mot sin vilja, för att inte för smitta vidare till patienterna. Eller att läsa om julklappstipset ett eget stereofoniskt stetoskop som ger en helt ny upplevelse genom att man samtidigt, med olika öron kan lyssna både på framsidan och baksidan av bröstkorgen.

När sådana viktiga saker diskuteras förstår man att de ropar på censur!

Kommunikation och överdoser...

Kommunikation kan ske på många sätt. Genom talade eller skrivna ord. Genom bilder. Genom kroppsspråk. Eller på det sättet jag tillbringar större delen av min fritid med: genom sång.

Det är väldigt förmånligt att sjunga i juletid, det vet alla som någonsin har sjungit i kör. Och vi är många! Många som mår bra av det, visar en artikel som publicerades i SvD för inte så länge sedan (Download 20071209SvD.pdf). Till och med arbetsplatserna börjar förstå att sjungande medarbetare är lyckliga medarbetare.

Kommunikation genom sång kan ta sig olika uttryck och ge olika resultat beroende på i vilket sammanhang den avnjuts. På Skansens julmarknad iklädda vackra borgerskapskläder med hattar och muffar lockade vår lilla dubbelkvartett – en bråkdel av Damkören SALT som jag är med i – till sig en stor grupp människor som inom två sekunder bildade en tjock ring runt oss och andäktigt lyssnade. Barn som suttit i vagnen och gallskrikit tystade tvärt och tittade på oss med stora runda ögon – helt knäpptysta plötsligt. Tänk att julstämning kan infinna sig trots plusgrader, täta moln och lerigt underlag.

Den julstämning som infinner sig i den lilla kyrkan i Bromma där vi har våra julkonserter varje år, är också magisk fast på ett annat sätt. Det är då fyra månaders slit på övningarna ska visas upp inför släkt och vänner, och koncentrationen hos dirigent och oss 35 sångerskor är total. I år var det under den allra sista sången, Perra Moreaues och Py Bäckmans otroligt vackra och stämningsfulla ”Koppången”, som allting bara stämde – det är sådana ögonblick man lever för som körsångerska. Knottrorna spred sig över hela kroppen på mig, en tår rann nedför kinden på en äldre dam i första raden, och mina vänner sa efteråt att ”åh, jag bara blundade – den var som en meditation hela låten!” Det är vid sådana tillfällen man känner att man verkligen når människor. Visserligen genom envägskommunikation, men ändå med ögonblicklig feedback.

Luciadagen med lussetåg runt hela stan är en upplevelse i sig, om än något stressig. Efter tredje lussekatten slutar man räkna antal bullar och pepparkakor som glider nerför matstrupen, och dagen efter känner man sig bakfull och något mörbultad som om man  tagit sig ett par järn för mycket kvällen innan och sovit för lite. Rösten raspar och man är på en och samma gång full av och tömd på energi. Finns det något som heter överdos av julsånger, så lider jag nog just nu av det. Efter lite matematik konstaterar jag fascinerat att jag sjungit totalt 33 timmar under den första halvan av december. Inte så märkvärdigt för en körmedlem egentligen, men jag måste erkänna att fulsång runt bordet på julafton med släkten inte känns lika lockande längre...

// Maria Sachs

47 procent googlar sig själva

Enligt en nyligen genomförd undersökning gjord av amerikanska Pew Institute har 47 procent av amerikanerna sökt efter sig själva på nätet. Det är en massiv ökning från de 22 procent som hade gjort det för fem år sedan. Personligen måste jag säga att jag nog räknat med en betydligt högre siffra som skulle ligga relativt nära siffran över antalet uppkopplade (omkring 69 procent). Vidare tyckte jag att det var överraskande att endast 3 procent söker regelbundet på sitt eget namn och att 74 procent i undersökningen endast har gjort en sökning på sitt eget namn en eller ett par gånger.

Den personliga integriteten tycks inte betraktas som så viktig på det amerikanska Internet om vi skall tro på undersökningen. Det är märkligt i ett land där det kan bli debatt om den lokala livsmedelshandeln inför ett bonusprogram och registrerar hur många påsar chips en konsument köper.

Mikael Pawlo

Vårens internetkonferenser

Den ständigt briljante Joakim Jardenberg har lagt upp en lista över de så kallade digitala event som den intresserade bör besöka under 2008. För det fall du söker inspiration och är intresserad av internetfrågor är Jardenbergs lista en suverän utgångspunkt.

Mikael Pawlo

Framtidens musikaffärer är inte affärer

Shawn Fannings nya venture Snocap sägs ha problem. Snocap är ett äventyr som försöker skapa framtidens musikförsäljning genom att erbjuda artister en gratisbutik med Jonas Lindberg Nyvangs MySpace som bas. Fanning kanske inte lyckas denna gång, men jag tror ändå att han är någonting på spåren avseende framtidens musikförsäljning, ilskna kritiker till trots.

Shawn Fanning dök först upp på internethimlen under namnet The Napster. Fanning kallades detta för att han gärna somnade på lektionerna när han gick i skolan. Han lade då huvudet på sned i handen och hans hår såg efter en liten tupplur helt magiskt ut - lite som lutande tornet i Pisa, säger de som vet. Frisyren och senare även mannen döptes till The Napster. Fanning behöll namnet när han lanserade en musiktjänst - Napster - som skulle revolutionera såväl musikförsäljning på nätet som hela diskursen när det gäller upphovsrätt.

Michael Robertson bloggar nu om att Snocap har problem. The Napster sägs misslyckas med sin tjänst och ha valt fel strategi. Förre MP3.com-grundaren Michael Robertson har förvisso säkert sina skäl att trycka till Snocap, men jag tror inte att han skulle fabricera historien helt och hållet.

Något som förvånade mig lite i Robertsons blogg-inlägg är emellertid detta:

(---)
"Selling music is like selling gravel. It's a commodity. Music is of course more entertaining than gravel but at the end of the day everyone is selling the exact same thing. A song from AmazonMP3 and itunes and Walmart are all the same (assuming no DRM from each)."(---)

Musiken må vara densamma, men distributionssättet spelar ju uppenbarligen ganska stor roll även för prissättningen. Robertson måste väl känna till kommande alternativ som Spotify? Han verkar förvisso veta att någonting är på gång:

(---)"Snocap will undoubtedly go away but there seems to be a list of new prospects willing to overlook the economics and dead bodies of companies before them and jump into the music retailing business."(---)

Michael Robertson förbiser emellertid det som jag anser står klart sedan länge. Framtidens musikaffärer är inte affärer. Åtminstone inte affärer i betydelsen butiker. Vi kommer att få se någonting helt nytt. Svenska Spotify med stjärnor ombord som Andreas Ehn och Sophia Bendz är definitivt någonting på spåret. Om inte det är framtidens vinnare så kommer bolaget och tjänsten åtminstone att visa vägen. The Napster kanske tvingas att ta en tupplur ett tag. men om jag skall välja mellan Robertsons traditionella syn på framtidens musikförsäljning och The Napsters så röstar jag givetvis på den senare.

Mikael Pawlo

Google utmanar Wikipedia

Google utmanar Wikipedia med Knol som står för "unit of knowledge".

Google tycks ha tänkt igenom tjänsten nogsamt och jag tycker att det faktiskt låter som en ytterst seriös utmanare till Wikipedia. Då kan man fundera på om det är för sent att lansera ett nytt uppslagsverk när Wikipedia är så pass etablerad. Faktum är att deltagande i gemensamt skapat innehåll tycks väldigt beroende av den policy som används. Detta var uppenbart när Sverige-dominanten Lars Aronssons Susning.nu hade en otydlig policy i jämförelse med oetablerade Wikipedia. Wikipedia gick snabbt om Susning i Sverige, både vad gäller användning och deltagande. Samma sak kan hända med Knol och Wikipedia tror jag. Det är inte så att Wikipedia kommer att dö på grund av Knol, men Knol kan ta över på tämligen kort sikt som dominerande internetuppslagsverk. En wiki behöver regler och reglerna är avgörande för framgången.

Mikael Pawlo

Jag är inte elit

Det är givetvis någonting jag misstänkt länge, men det var först när jag snubblade över Hjalmar Wåhlanders blogg (givetvis i samband med att jag satt och tokgooglade på mitt eget namn - som vanligt) som jag fick det svart på vitt. Jag är inte elit. Som om inte detta var illa nog jämförs jag med Alexander Bard och blir tillsammans med denne filosofiske popkonstnär i kortbyxor placerad på delad förstaplats på årets utelista. Ja, i Hjalmar Wåhlanders tappning då. Det hela avrundas med det lilla bäret att jag aldrig kan bli elit "oavsett hur många mailinglistor [jag] startar".

Mig veterligen kännar jag inte och har aldrig träffat Hjalmar Wåhlander, men han verkar ju veta vad han talar om. Exakt vad elitstatusen står för i Wåhlanders värld är jag inte tillräckligt begåvad för att utläsa ur dennes blogginlägg. Att döma av Hjalmar Wåhlander spelar denna min kunskapsbrist emellertid mindre roll, då jag ändå saknar nödvändiga förutsättningar för äventyret att uppnå elitstatus. Det ligger förvisso en viss paradoxialitet (om det nu existerar sådant ord) i detta. Det är ju först när man blivit förtalad av en okänd person på Internet som man kan känna sig något upphöjd.

Jag har inte några träffande slutsatser att dra ur denna rapport, men ville ändå förmedla denna kunskap till dig, kära läsare, så att du fortsättningsvis kan läsa dessa inlägg med vederbörligt kritiska ögon.

Mikael Pawlo

Britterna gillar sociala nätverkstjänster

Brittiska Office of Communications, Ofcom, har precis släppt en ny internationell studie. Den innehåller är mycket intressant läsning.

Bland slutsatserna återfinns bland annat att britter tillbringar mer tid i sociala nätverk än sina europeiska granner (jo, Sverige är med i studien). 4 av 10 britter använder sociala nätverkstjänster och besöker dem i genomsnitt 23 gånger per månad och tillbringar 5,3 timmar på dem.

Rapporten innehåller mycket annat spännande godis kring marknaden för television, Internet och telefoni samt ett område kring de konvergerande tjänsterna. Det får nog sägas vara obligatorisk läsning för alla som följer Springtime:s blogg.

Mikael Pawlo