Monkan gör teve igen

IT- och medievärldens favoritadvokat Monique Wadsted är tillbaka i teve. TV8 gör ju för närvarande allting rätt. Ett säkert tecken på detta är att Monique Wadsted äntrar rutan i sitt program Rättens tjänare för ytterligare en säsong program. På måndag den 3 december kl 22.05 är det dags att bänka sig framför TV8 och se Monique Wadsted korsförhöra Johan Hirschfeldt, avgående president i Svea Hovrätt och ordförande för Tsunamikommissionen. Program nummer 2 kommer tätt inpå - den 5 december. Då skall Monique tala med (gissa mitt yrke) Henrik Druid, rättsläkare och professor i rättsmedicin. CSI fast på riktigt alltså. För den som mot förmodan ännu inte skaffat TV8 kan programmen även ses via Pointlex där de läggs ut dagen efter sändning.

Inbjudan via Facebook förlänger festen

Alla i branschen verkar tala om ”sociala nätverk” och ”ett förändrat digitalt kommunikationslandskap”. Stora ord. Som omväxling kommer här ett praktiskt exempel på hur ett socialt nätverk fixade festen för mina vänner och mig.

Efter en spontan festplanering inför en privat maskeradfest beslöt mina vänner och jag oss för att skicka inbjudan via Facebook. Där fanns redan många som vi ville bjuda in, och de som inte hade tagit steget kunde vi bjuda in via e-post. Även det via Facebook.

Inom kort hade vi lagt upp ett event med tema, tid, plats och en illustrativ bild. Så var det igång!

Några festsugna maskeradentusiaster anmälde sig snabbt, men många avvaktade. Här gavs möjlighet att se bilder på de inbjudna samt på vilka som hade tackat ja. Kanske var det avgörande för vissa att just Han eller Hon kom?

OSA-datumet närmade sig och anmälningarna droppade in. Eventets ”wall” gav möjlighet till påminnelser, frågor och kommentarer: ”Är det maskerad? Vad ska man ha på sig?” Vi svarade på allt så snabbt vi bara kunde. Strax efter att OSA-datumet hade passerat var det fullt.

Några dagar före festen skruvades förväntningarna upp och Facebookdialogen blev allt tätare. Hur skulle maskeradtemat tolkas och vilken kreation skulle införskaffas?

Festen kom och in trädde 75 glada och förväntansfulla gäster i fantastiska kreationer. En fotograf dokumenterade festen och dagen efter publicerades bilderna i en sluten Facebookgrupp, dit endast våra gäster har tillträde. Näst intill samtliga anslöt sig nu på studs. De var nyfikna och ville såklart se samt tagga sina bilder samtidigt som de gavs möjligheten att bidra med sina egna.

I slutändan hjälpte festen inte bara till med att bekräfta allas vår vänskap. Den skapade även nya vänskapsband. Vänners vänner blev vänner –  och tack vare Facebook blev det dessutom enkelt att på ett diskret sätt kontakta flickan eller pojken från igår. (Nyfiken på bilderna? Sorry, de finns endast att beskåda på en sluten Facebookgrupp, dit du förmodligen inte har tillträde. Såvida du inte var burleskklädd härom kvällen.)

- Kristina Melander - [email protected]

Bolaget som aldrig slutar fascinera

Företagsveriges stolthet Ericsson upphör aldrig att fascinera vare sig mig, finansmarknaden eller Sveriges journalistkår. Det som fascinerar mig mest är naturligtvis deras kommunikation och informationsgivning.

Ericsson var fram till i höstas hyllat för att bolaget lyckats ta sig ut krisen under 2000-talets inledande år. Men, som för många företag krävs det inte mycket för att glorian ska hamna på sned. Ericssons aktiekurs har på drygt en månad fallit med närmare 25 procent och krav på ett gäng avgångar har framförts. Bland figurerna i skottgluggen är informationsdirektör, vd och styrelseordförande. Finanschefen har redan kastat in handduken.

Frågan är varför så mycket gått fel på så kort tid? Eller granskas Ericsson extra noga? Naturligtvis är det så att Ericsson, som är Sveriges andra största börsbolag, får en hård granskning. Bolaget påverkar många människor både direkt och indirekt. Att de dessutom har en frispråkig styrelseordförande gör inte det hela sämre.

Det hela började med kapitalmarknadsdagen den 11 september 2007, där Ericsson målade upp en hyfsat ljus framtid för verksamheten. Efter vinstvarningen den 16 oktober bar det sedan rakt utför.

Senast i stormen är om ledningen lämnat kurspåverkande information i New York härom veckan. Bolaget hävdar att så inte var fallet medan andra hävdar att de gjorde de ju visst.

Måste säga att det mesta tyder på att Ericsson lämnade kurspåverkande information. Men, vilka bolag gör inte det? Ericsson är hårt granskat av både media och finansvärlden. Det är inte mycket som lämnas bakom låsta dörrar. Det finns säkert hundratals fall när andra börsnoterade bolag gjort exakt samma sak, men sluppit undan eftersom informationen inte nått andra än den närmaste kretsen. Vem vet vad som diskuteras när vd och ledning är på mindre formella möten med analytiker, mäklare och placerare. Det sägs förmodligen exakt samma saker som på Ericssons kapitalmarknadsträff i New York. Och det är nästan värre. Ericssons kurspåverkande informationen basunerades åtminstone ut inom några sekunder av observanta nyhetsbyråer och journalister.

Erik Magni

Förtroende är fortfarande kung!

Efter att ha tillbringat en dag på Disruptive Media med många intressanta samtal om sociala medier står det utom allt tvivel: Förtroende är fortfarande kung! Tekniken må ha förändrats radikalt de senaste tio åren och givit oss nya spännande kommunikationskanaler så som Facebook, Jaiku och Flickr - men det är fortfarande förtroendet oss människor emellan som påverkar våra tankar och beteenden.

Det finns många olika sätt att förhålla sig till betydelsen av förtroende i diskussioner kring sociala medier. Men under dagens gång var det ändå Alexander Ljung och Eric Wahlforss från Trustmojo som uttryckte det bäst: Förtroende är vår ultimata komplexitetsreducerare. En intressant formulering som får mig att fundera över hur vi människor förhåller oss inför en ny social kontext.

Förr förlitade vi oss på auktoriteter - kyrkan och staten - och av dem utnämnda experter. Idag är vi betydligt mer benägna att lita på andra vanliga människor ("people like me", som Edelman uttrycker det). Därför är det inte konstigt att vi tyr oss till människor vi redan känner (och har ett upparbetat förtroende för) när vi kastar oss ut i vågorna av det sociala mediehavet. Ur denna aspekt är Facebook den optimala inkörsporten till nya medier och ett modernt nätverkstänkande. Vårt förtroende för varandra reducerar den kollektiva ångesten över det okända.

Men förtroendet för andra människor hjälper oss även övervinna andra trösklar. Titta bara på eBay och Amazon som låter oss fatta köpbeslut utifrån andra människors betyg på säljare och böcker. Så enkelt, men ändå så kraftfullt!

Vad har då allt detta för relevans för vanliga företag? Tja, det är väl lite av 10 000 kr frågan. Men varför inte börja med att agera som vanligt folk? Förtjäna ert förtroende genom uppriktighet och transparens! Se till att era produkter, tjänster och åsikter är socialt relevanta - oavsett om det gäller de befintliga eller de som är under utveckling. Bjud in dina mest entusiastiska kunder (aka. promoters) i processen och låt dem vara med att bygga era framgångar!

- Markus Christiansson

Med örat mot rälsen

Har under många år varit en flitig läsare av Affärsvärldens Börsgolv. Rykten och hur de kan hanteras och spridas fångade mitt intresse när jag läste Kapferers bok om rykten. En kul samling idéer om ryktet som världens äldsta nyhetsmedium. Därför blir jag inte särskilt förvånad när det nu är akademiskt bevisat att rykten kan skapa lite överavkastning för de som lägger örat mot rälsen.

Erik Magni

BBC går på Amazon.com:s PR-trick

Den på Springtime-bloggen tidigare omdiskuterade e-boksläsaren Kindle är slutsåld. BBC rapporterar om försäljningssuccén. Ingenstans framgår emellertid hur många Kindle som fanns i lager, eller om enheten överhuvudtaget masstillverkats.

Jag misstänker att Amazon.com har genomfört det äldsta PR-tricket i boken och hållit antalet enheter till ett minimum för att skapa "sold out"-tryck och sedermera - om efterfrågan tar fart - tillverka det antal som motsvarar den dokumenterade efterfrågan.

Jag tycker att man kan begära lite högre sofistikeringsgrad av en mästare på PR-området som Amazon.com, men samtidigt så har ju ärevördiga BBC gått på finten, så då får tricket ändå anses lyckat.

Mikael Pawlo

Din kommunikation kanske borde vara lite mer ”renao”

Vi har precis utkommit med en bok om kommunikation på Internet i Kina. Den heter Catching Up Fast. Titeln säger mycket om vad det är som händer på internetområdet i Kina; man kommer ikapp och det i högt temp. I vissa fall är man redan före.

Som utomstående är det ganska svårt att skaffa sig en överblick över ett så spretigt medium som Internet. Det finns också vissa skillnader i beteende och preferenser som helt enkelt förvirrar. Liksom för all kommunikation är det viktigt att förstå mottagaren för att träffa rätt. Annars är risken att det du och ditt varumärke står för missar målet.

En sådan skillnad gäller design. Det finns ett bra kinesiskt uttryck – ”renao” – som sammanfattar en känsla man ofta möter i Kina. Det består av tecknet för varmt, ”re” och tecknet ”nao”, som kanske enklast kan beskrivas som ”att göra oväsen”. Varmt oväsen alltså. Du möter det på restauranger i form av stark belysning, värme, massor av folk och högt ljud. Du möter det i reklamen i form av högljudda reklamslogans. Och du möter det på kinesiska webbplatser i form av skrikig design och en förvirrande hög informationstäthet på sidorna.

Det är lätt att uppfatta det som att kinesisk design är lite efter. Som västerlänning, och särskilt som svensk, vill man ju gärna att det ska vara avskalat och svalt; i allt från restaurangmiljöer och inredning till trycksaker och webbplatser. Det uppfattas som ett tecken på förfining. Men det är en dålig utvecklingsindikator. I Kina finns alla de moderna internetfenomen vi är vana vid från väst, de ser bara lite annorlunda ut.

En annan skillnad ligger i hur man väljer att dela med sig av sina åsikter. I väst är bloggande stort. På din blogg delar du med dig av dina åsikter, med dig själv i centrum. I ett samhälle där kollektivet varit viktigt och jaget fått ta mindre plats – ja, där det till och med varit riskabelt att sticka ut med en egen åsikt – är det såklart mindre attraktivt med en egen blogg.

Istället söker sig kinesiska användare till diskussionsforum, i Kina kallade BBSer, där de kan tycka till som en del av en grupp. På BBSen kan du smälta in i mängden, men du kan inte undvika den kinesiska nätcensuren. Officiella siffror talar om 30000 personer som arbetar med att bevaka Internet i Kina. Man kan gissa att den verkliga siffran är högre.

Förutom den bevakning dessa internetpoliser gör, så sätter systemet automatiskt stopp för en del oönskad kommunikation. Inlägg med vissa ord filtreras helt enkelt bort. Som alla begränsande system möter dock den kinesiska nätcensuren motstånd och på ett finurligt sätt kombineras siffror, tecken och bokstäver i försök att komma runt filtren.

Ytterligare en skillnad har med den politiska verkligheten att göra. I Kina har inte öppenhet och transparens varit normen för politik och näringsliv. Därför är det inte heller så konstigt att transparens saknas i en del marknadsföringsmetoder. Ett tydligt exempel på det är förekomsten av så kallad ”undercover marketing”, dvs att företag ägnar sig åt marknadsföring utan att tala om vem som är avsändaren. Ett sätt är att anlita en ”forum agency” som ser till att skriva ett visst antal positiva artiklar om uppdragsgivaren på nätets BBSer. Till detta kan även läggas ett antal inlägg där konkurrenternas tjänster smädas.

Det är förstås både en etiskt mycket tveksam metod – undercover marketing är bara ett förskönande uttryck för det som vanligt folk kallar för lögner och förtal – och ett stort risktagande för de företag som sysslar med det. Det finns dessvärre flera exempel på stora multinationella företag som dragits med, företag som nu riskerar att få sina globala varumärken skadade om de ertappas.

Det gäller alltså att navigera rätt i det kinesiska internetlandskapet. I korthet; avfärda inte det  främmande som underutvecklat, känn till några avgörande skillnader i hur användarna beter sig, undvik de värsta fallgroparna och glöm framförallt inte att bjuda till en riktigt ”renao” upplevelse.

Patrik Lockne, konsult på Springtime i Peking

Inte alla wikier fungerar: Shakespeares apor

Jag är en stor fantast av wikier och tror starkt på deras inneboende kraft för att samla människor.

Men ibland får även jag erkänna att de kanske inte alltid fungerar.

Som när bokförlaget Penguin bjöd in allmänheten att skriva en roman: vi skriver den alla tillsammans! Wikin kallades AMillionPenguins.com och där kunde vem som helst skriva ett kapitel eller redigera någon annans.

Resultatet?

Som att slänga en ordbok i en mixer och krydda med lika delar deckare, romantik, monteringsanvisningar, recept och krigsskådespel. Efter några veckor och en fullständigt osammanhängande historia stoppades experimentet. Penguin gav upp och erkände att det inte skulle bli någon bok.

Man brukar säga att om ett oändligt antal apor slog på skrivmaskiner skulle de till slut skriva Shakespeares samlade verk (oh, det finns till och med ett snofsigt uttryck: "Infinite Monkey Theorem".) Men man glömmer då att aporna på vägen mest skulle skriva såna här osammanhängande wikiböcker.

En tänkbar lärdom? Ett kollektiv utan fokus är inte samma sak som ett genomtänkt författarskap. Utan en tydlig röd tråd är det svårt för en självorganiserande grupp att förstå varför de organiserar sig.

- Anders Sjöman
[email protected]

.

Anders Sjöman är kommunikationskonsult på Springtime med inriktning på strategisk kommunikation. Han är fascinerad över de möjligheter som sociala medier erbjuder företag till verklig och direkt dialog med kunder och medarbetare.

.

Kanelbullarna är globala

Var du utbytesstudent i USA under din gymnasietid? Eller åkte du på språkresa till England när du gick i högstadiet? Då har du erfarenheter och kunskaper som du delar med väldigt många svenskar. Du fick insikter om en annan kultur, vana att använda engelska, och möjligheter att pröva dina vingar på egen hand. Utan föräldrar, syskon och vänner.

Under lång tid har vi svenskar varit kända för att våga oss ut i världen, för våra goda kunskaper i engelska, och för alla internationella framgångar svenska företag har haft. Vårt rykte har gett alla oss svenskar en större roll i världen än vad vi kanske egentligen förtjänar. Men kommer det att fortsätta så?

På Springtime arbetar vi med flera av Sveriges mest globala företag. Våra uppdragsgivare vet att de är beroende av utvecklingen på marknader långt borta från Stockholm och Göteborg. Men det är inte längre främst hemmamarknaden i Europa eller exportmarknaden i USA som kommer att avgöra om globala svenska bolag ska forsätta att vara framgångsrika under de kommande tio åren. Framgångarna kommer att definieras inom andra geografiska områden och i andra kultursfärer än de vi mötte under språkresor och utbytesår. Utvecklingen i Kina, Indien och Mellanöstern kommer på många sätt att påverka oss och våra uppdragsgivare långt mycket mer än vem som blir USA:s nästa president.

För några veckor sedan visade en ny rapport från Swedfund att nära hälften av den globala produktionen sker på de nya tillväxtmarknaderna. Ändå är svenska företags export och investeringar fortfarande koncentrerade till USA och Europa. Svenska företag tappar till och med marknadsandelar där ekonomierna växer: vår varuexport till Kina är så liten att den inte ens syns i internationell statistik.

Sverige lever på gamla meriter och föreställningar om hur världen ser ut. Nu är det hög tid att vi blir mycket bättre på att lära, förstå och engagera oss i den växande delen av världen.

För oss som kommunikationsrådgivare till företagsledningar i globala bolag ställer det höga krav. De råd vi ger, de strategier vi arbetar med och de aktiviteter vi genomför måste stötta våra uppdragsgivare i sina ansträngningar att vara världsledande i sin bransch. I det perspektivet räcker inte Stockholm och kvarteren kring Stureplan som utgångspunkt för vårt arbete. Då är inte Veckans Affärer och Dagens Industri måttstocken på gott genomslag i media. Och då måste vi identifiera våra kunders vänner och ambassadörer i fler kultursfärer och språkområden än Sverige, Europa och USA.

Därför blir nu Springtimes kanelbullar globala. På samma sätt som du som kund, vän och samarbetspartner alltid är välkommen till vår mötesplats i Stockholm vill vi nu också ta med oss vår kompetens, vårt engagemang för våra kunder, och våra kanelbullar ut i världen.

Första anhalten är Kina. Sedan två år finns vi på plats där och hjälper våra uppdragsgivare med kunskap, insikter och kommunikationsaktiviteter på världens största och kanske snabbast växande marknad. Vi finns till hands för att överbrygga kunskapsklyftor, språkbarriärer och kulturskillnader och bygga nätverk, relationer och varumärken i denna viktiga del av världen.

Men Kina är ändå bara en del av den växande globala marknad där svenska företag har så mycket kvar att lära och göra. 2008 kommer vi att steget vidare mot nya kultursfärer.

Drömmen om det elektroniska bläcket

News.com rapporterar om Amazon.com:s nya eboksläsare Kindle. Jeff Bezos tror sig ha hittat den perfekta mixen mellan bok och dator som kan ersätta en vanlig pocketbok. Hittills har emellertid inte något av de dussintal eboksförsök som genomförts lyckats. Elektroniskt bläck har få supporters i dag och Amazon.com:s erbjudande är sannolikt inte tillräckligt bra för att vända kritikerna. För även om Guy Kawasaki säger att Kindle är en Blackberry för bloggar så är frågan trots allt om någon efterfrågade en särskilt enhet för att läsa bloggar. Drömmen om det elektroniska bläcket lever vidare.

Mikael Pawlo