Kommunikation är politisk makt
Howard Rheingold anser att kommunikation är politisk makt. Med kommunikation avser Rheingold allt mellan tryckpressen och e-posten. Rheingold tycks anföra att rätten att uttrycka sig i sig är en politisk kraft. En historisk tillbakablick ger Rheingold rätt, men visar också på risker med nya medier.
Redan Maximilian I såg möjligheterna
En av de första som såg det nya mediet boktryckarkonstens politiska möjligheter var kejsare Maximilian I. Maximilian lät i början av 1500-talet trycka en så kallad vitbok som skulle legitimera kriget mot Venedig. Frans I av Frankrike använde boktryckarkonsten för att sprida propaganda som skulle öka förståelsen för dennes europapolitik. Erasmus av Rotterdam var under slutet av 1400-talet och början av 1500-talet en av de första författarna som utnyttjade boktryckarkonsten för att sprida kritik mot makten, nämligen i form av sin kritik mot det medeltida filosofisk-teologiska systemet. Den djupt troende Erasmus blev en av de mest lästa författarna i sin samtid och lanserade i sin satir Dårskapens lov ett fränt angrepp mot kyrkans företrädare. Erasmus sägs genom sin kyrkokritik ha lagt det ”ägg som Luther kläckte”.
Luther blev sedermera en synnerligen aktiv publicist som spred reformationens tankar med hjälp av boktryckarkonsten. Hans böcker innehöll inte sällan fräna angrepp på påven och den katolska kyrkans drift och dess företrädares förehavanden. Denna kritik kunde ibland gömma sig i bilder (vilket givetvis var viktig på grund av den inledningsvis svaga läskunnigheten bland allmänheten). I Luthers 1522-utgåva av Nya Testamentet fanns exempelvis illa dolda angrepp på påven. Som ett exempel på detta kan nämnas att Lucas Cranach d.ä. i sitt träsnitt Babylons Sköka har avbildat skökan i Babylon från Uppenbarelseboken 17 kap som bärandes en treradig tiara, det vill säga en sådan tiara som även påven bar. Luther möttes sedan av katolska kyrkan och dess anhängare som gav ut egna propagandiska skrifter. Den katolska kyrkan utfärdade så småningom Index där den listade "förbjudna" böcker. Propaganda var inledningsvis en viktig del av bokens innehåll.
Boken mer än demokrati-instrument
Det kan sägas att boktryckarkonstens funktion sålunda böljade fram och tillbaka. Den var stundom ett maktens redskap, stundom ett redskap för att kritisera densamma. Det är emellertid tydligt att det finns en stark koppling mellan yttrandefriheten och boktryckarkonsten. Även om de styrande och makthavarna på olika sätt försökte reglera och påverka vad som producerades som ett resultat av boktryckarkonsten kan man under historien se ett långsamt förverkligande av yttrandefrihet och pressfrihet. Det var inledningsvis tämligen lätt att kontrollera de böcker som producerades då det var synnerligen kostsamt och tidsödande att producera böcker, då detta gjordes för hand. Över tiden med Gutenbergs innovation blev det billigare och betydligt enklare att massproducera exemplar av böcker, vilket i sin tur ledde till att åsikter kunde spridas, även sådana som inte gillades av "makten".
Det kan konstateras att boken var ett svårkontrollerbart medium. Även om vissa titlar förbjöds innebar det inte att titlarna helt försvann från marknaden, särskilt som förbuden var geografiskt begränsade. Kritiken kunde sålunda fortsätta spridas. Under reformationen och renässanshumanismen spreds idéer om den katolska kyrkans misskötsel på ett sådant sätt att den katolska kyrkan tvingades till egna reformer. Det verkade inte heller gå att effektivt stoppa boken. Det torde därför stå klart att boktryckarkonsten och boken fungerade som ett demokratiserande instrument som kunde bana väg för yttrandefrihet, vilket i sig är en av grundstenarna i en demokrati. Detta tog dock ytterligare ett antal hundra år och kan sägas först inträffade "på riktigt" i USA i och med första tillägget till författningen (detta är dock en sanning med modifikation, det är först efter ett antal tolkningar av USA:s högsta domstol under 1900-talet som yttrandefrihet i modern bemärkelse kan sägas vara på plats i landet).
Boken och Internet som disruptiv teknik
USA är emellertid ett intressant, konkret exempel på hur en bok, eller närmare bestämt en pamflett kunde väsentligen bidra till att förinta ett kolonialvälde och skapa en republik med den äldsta nu gällande konstitutionen. Thomas "Tom" Paine gav 1776 ut skriften Common Sense. Det fanns inte tryckfrihet i ordets moderna bemärkelse (särskilt de engelska lagarna förbjöd kritik mot kronan och kritiker som inte respekterade detta förbud åtalades), men pamfletten spred sig ändå snabbt och sägs ha haft en upplaga överstigande 500.000 exemplar (det fanns som jämförelse vid denna tid ett par miljoner kolonialister, så spridningen måste anses varit enorm) och kraftigt påverkat att kolonialisterna startade frihetskriget.
Boktryckarkonsten har fungerat som en disruptiv teknik, det vill säga en teknik som inte fungerar bra med dåvarande omgivande förutsättningar, må dessa varit maktstrukturer, informationsspridning, teknik eller lagstiftning. Istället har boken slitit sönder befintliga maktstrukturer och förskjutit maktcentra och skapat revolutioner.
På samma sätt ser vi idag hur Internet och den allmänna digitaliseringstrenden fungerar som en disruptiv teknik som sliter upp invanda föreställningar om hur saker och ting "skall" eller "bör" fungera. Kanske kan det leda till en förstärkt yttrandefrihet. Den nya tekniken leder, som med boktryckarkonsten, även till nya försök att ta kontroll över medielandskapet. Nu senast ser vi exempel på detta när italienarna vill införa särskild lagstiftning för att reglera bloggar. Kommunikation är politisk makt. Kommunikation är en politisk kraft. Howard Rheingold hade rätt.
Comments
You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.