Kent Asp, Kreml och den långa svansen

Vad har Kreml upptäckt som Kent Asp missat? Kent Asp är professor i journalistik och konstaterar i Dagens Nyheter i dag att bloggen inte haft någon betydelse för den politiska opinionsbildningen. Samtidigt berättar Washington Post att Kreml sätter upp ett nätverk av regeringsvänliga bloggar för att kunna sprida propaganda effektivt över nätet. Det tycks alltså som att Kreml har en annan åsikt om nätet än Kent Asp.

Bloggare till försvar

Det var inte oväntat att svenska bloggare omedelbart efter Dagens Nyheters publicering ryckte ut till den politiska bloggens försvar. Om Kent Asp har rätt betyder det ju att deras verksamhet är i praktiken meningslös. Signaturen Blogge Bloggelito skriver efter en längre analys av bloggens politiska betydelse lite hotfullt "ni ska nog bli varse bloggens kraft…".

"Opassande" noterar att för att missa ett mål så måste man ha ett mål uppsatt. Mot detta kan möjligen anföras att Asp kommenterar bloggens betydelse som maktfaktor. Det är möjligt att bloggarna i gemen (i den mån man ens kan tala om en sammanhållen grupp) inte har någon sådan ambition, men det är utifrån en sådan ambition Asp uttalar sig och det anser jag inte att man kan ha några synpunkter på. Även Martin Jönsson är inne på detta spår och skriver att enskilda bloggare [inte] förväntar sig att det de skriver ska toppa Ekot varje dag.

Signaturen Svensson gissar att bloggarnas marginalisering i medierna beror på att medie-eliten känner sig hotad av de nya medierna. Det är inte osannolikt att vissa företrädare för "gamla medier" i den mån man kan tala om sådana känner sig hotade av de nya medierna, men så är nog inte fallet när det gäller just Kent Asp:s analys.

The political blog is the long tail of politics

Det Blogge Bloggelito skriver är det som Kent Asp kanske inte riktigt greppat, men som Kreml och även Romano Prodis Italien begriper bättre. Jonas Morian noterar i sin blogg att även mer obskyra politiska bloggare får då och då betydelse genom att uppmärksammas av andra, och kan – om än under en begränsad period – vara bland de mest länkade på nätet.

Det tycks nästan som en händelse att jag i dag publicerade inlägget kommunikation är politisk makt. Internet, bloggar och den allmänna digitaliseringstrenden fungerar som en disruptiv teknik som sliter upp invanda föreställningar om hur saker och ting "skall" eller "bör" fungera. Den enskilda gigantiska megafonen ersätts av tusentals små röster. Ibland kan någon av dessa röster fullständigt dominera medielandskapet. Jag har själv gjort samma tankevurpa som Kent Asp. Det är inte antalet bloggare som skriver om en fråga, antalet läsare en viss bloggare har eller annars bloggande kring dagsfrågor som avgör en frågas viktighet i opinionen. Jag skyller för egen del på att jag inte hade läst Chris Andersons bok.

Det är nämligen enligt min mening här någon stans som bloggens största betydelse som maktfaktor ligger. The political blog is The Long Tail of politics (jag skriver detta på engelska, då jag inte kan översätta long tail till svenska). Små frågor och detaljer som större medier inte kan behandla på grund av en kombination av nyhetsvärdering och ekonomiska realiteter blir behandlade på nätet.

Det är kanske inte någon som bryr sig om Matt Drudge i dag, men jag kan lova att Bill Clinton tyckte att bloggarna var betydelsefulla och att Matt Drudge spelade roll. Det började som en liten flisa i ögat, men växte snart till en hel bjälke. Borelius kanske inte var någon flitig bloggläsare, men jag gissar att Magnus Ljungkvist blogginlägg haft en viss betydelse för hennes karriär.

Kent Asp klagar på att han inte enkelt kan mäta och studera de politiska bloggarna. Min gissning är att det är ett större problem för Kent Asp än för de politiska bloggarna eller för opinionsbildningen som sådan. Kent Asp kanske har läst The Long Tail, men inte funderat på vad den betyder för politisk opinionsbildning och rapportering. Det är klart att Peter Wolodarskis artiklar i Dagens Nyheter har större betydelse för dagspolitiken än vad Mary Jensens "moderata karameller" har, men en dag kanske Mary och hennes karameller eller någon av hennes tusentals bloggande vänner fäller en statsminister. Det är som Blogge Bloggelito skriver - vi kommer att bli varse bloggens kraft. Det är det som Kreml har förstått.

Mikael Pawlo
P.S. Springtime har generellt sett kommentarer till blogginlägg påslaget. Jag stänger emellertid av kommentarerna på mina egna inlägg då jag inte har tid och möjlighet att följa upp eventuella
bloggkommentarer. Jag har emellertid trackbacks påslaget för det fall någon är tillräckligt ambitiös för att göra en kommentar i en annan blogg. D.S.