USA-bloggen: Politikens rock'n roll
Den som är gladast vinner sägs det, men kanske är det snarare så att de som verkligen har anledning att tro att de vinner oftast är gladast. Inom 10 timmar såg vi både John McCains rally på Bank United Center, Miami University och Barack Obamas dito på Jacksonville Veteran Stadium i norra Florida. Och stämmer tesen om de gladas framgång så vinner Obama presidentvalet i morgon.
Antagligen är det inte så enkelt. Men skillnaderna var stora. På Bank United Center glödde det av en nästan aggressiv kämparanda, medan det på Jacksonville Veterans Memorial Arena rådde en segerviss men försiktig förväntan, som de sista minuterna på en fotbollsmatch när ditt lag leder med ett mål.
Genomgående är patriotismen. Som svensk är detta ovanligt i politiska sammanhang. McCain skanderades ”USA, USA, USA” och hos Obama sjöng man nationalsången och bad en bön för flaggan. Samtidigt måste man komma ihåg att USA är ett invandrarland, där människor har lämnat något sämre för den amerikanska drömmen. Detta var tydligast hos McCain där merparten av publiken var hispanics, och alla talare hade något i sitt tal på spanska (McCain själv översatte ”Joe the Plumber” till spanska till allas stora jubel).
Och kanske är det trots allt just alla dessa jubel från publiken när deras kandidat intar arenan som gör amerikansk politik så udda. Tänk själv en svensk politiker som samlar tusentals skrikande anhängare på Ullevi mitt i natten, och att några hundra av dessa är ditresta utlänningar som vill bevaka ett land där politiker är rockstjärnor, och rockstjärnorna är deras supportrar.
Comments